årshoppande.

1900- den minsta av segrar

hur jag tänker mig tiden som en svindlande djup ravinspricka
ett landområde i ständig höjning där
botten finns så djupt ner att den omöjligt går att se
och hur man, när årsskiftet närmar sig, måste
ta sats, utan att tveka, hoppa över skrevan till
den andra sidan

undvika att

ramla ner

jul.

snödimma/taksprickor.

en fin jul önskas!
till alla ni kända och okända besökare:)

musiken II.

nick cave- he wants you

finare än så här blir det inte.

musiken I.

nick cave- into my arms

återvänder alltid till, nick cave/tom waits.
som någonting att falla handlöst mot.
om blåmärken undviks är dock tveksamt.

sjögräsjakt.

frost II.

frihamnen, frusna tår
2,5 kg apelsiner i väskan.

frost I.

första frosten, skriver
meddelanden i sanden,
låtsas som


sommarvärme.

gråljus.

det kallas
dagsljus
men
är inget annat än

decembermörker.

spökvatten.

(min lillebror brukar kalla vatten som hälls i ett glas med
tidigare mjölkinnehåll för spökvatten
grumligheten som blir när dessa två vätskor blandas)

dimma och känslan av
att kliva in i en
edgar allan poe-berättelse

ett väntande elefantfotsträd och tågskrammel
varnande mistlurar över ett
försvunnet hav

som att betrakta ett
ingenting

balkongliv.

går ut på balkongen, nattlinne,
barfota och regnkalla träbrädor mot
fötternas undersida
en omslutande kyla, märkligt mild

ett soldis och ett hav

den marginella sömnen.

the postal service- sleeping in

och påminner om
barndom, mormor & morfars hall, alla
lösa garntrådar som
knöts ihop, fästes fast i
taklampa/galgar/dörrhandtag
bildade ett enda ogenomträngligt
garnnystannät

måndag.

belle & sebastian- sleep the clock around

i behov av
mycket snällpop.

natt.

saknar tiden
då jag
trodde mig veta

lyktstolpar.

de ensamma lyktstolparna på lidingöbron och
natten som närmar sig över
hustak

15.32

sol II.

och ett väntande vatten, bakom vassen.

sol I.

belle & sebastian- another sunny day

storm.

vaknar med
bultande hjärta
som om
tusen stormar
jagar

river, sliter
redan nakna
trädkronor

benved.

förkylningssöndag.

ihopknycklade pappersbitar som
sprider sig över
parkettgolv
silverfiskdödande och växande diskberg
hur kroppen återigen
tar en paus, tvingar till
vila

bakterier.

den livrädda äldre damen kliver försiktigt på bussen. frågar för säkerhets skull,
går den här bussen verkligen till spånga station?
efter ett jakande svar kan hon därefter fortsätta nedför mittgången i bussen, handsk-
klädda händer för minimering av ledstångsbakterier.
hon hittar ett säte långt fram. någon minut senare kommer en kvinna med en
mellanstor hund, sätter sig bredvid.
den livrädda äldre damen reser sig tvärt, hon tycker inte om hundar.
ett nytt säte. en omringande barnfamilj, barnen som snörvlar, hostar. damen som
nervöst reser sig mitt i en rondellsvängning-
(den där
svininfluensan som bara väntar på
att få bygga bo i en
livrädd äldre dams kropp)

ett nytt säte.

tigerkaka.

gårdagens mormorcitat:

"man kan köpa allt nu för tiden.
till och med
tigerkaka!"

veronique.

ur veronikas dubbelliv av k. kieslowski.

se.

varmblodiga djurs tarmsystem.

kattkärlek.

så oundvikligt att
falla för
en liten
gardinklättrande
sibirisk katt

morgonkänsla.

magnetic fields- my sentimental melody

havskatt.

agnés varda/kottlaskog/grönalger/havskatt/container-
kärlek.

hösten och ett försök till närvarande.
länge stannade jag i sensommaren,
som om han ännu fanns.
i ett slags mellanting.
i en ständig förflyttning, utan att för den delen
förflytta sig.
att springa till tåg. skrämma slag på duvor.
gravitationskraftens varande och lövpulsande.

en slags märklig lätthet som kontrasterar mot
hösttyngd.
som någonting man har glömt bort.

någonstans hamnade jag.

skelett/säng.

söndagssovning, kraniumfascination

att baklängesåka på tåg, som om tiden kan
långsamgöras något då
min uppfattningen av omvärlden sker
någon sekunddel senare
än framlängesåkarnas

elefant.

en tenta oundvikligt nära och
det hjälper inte att
lägga knivar med eggen uppåt i sängen
gafflar, ljusstakar eller stolar
att dricka
felbryggt kaffe med
mjölk, kanel och socker i

det hjälper inte och jag vet

att jag måste vakna nu

tåg 629.

arvika och småstadsliv
hur idyllerna fortsätter, alldeles för
vackra med
dimmiga mornar, betande får, röda lador
dialekten och de fina mjölkpaketen

tågdvala, folkmusiklyssnande
att åka förbi andra människors liv
att själv vara
någonstans där emellan

att sakna en viss
förankring

havland/åkerland.

(gotland)

ibland är man
så långt ifrån den där
idyllen
att varje sädeskorn, varje våg
trycker till
om strupen

och man går ut mitt i ett ösregn,
i en svartvitprickig sommarklänning, bara ben
regnet som piskar mot, ett paraply som vänds ut och in
badar i ett stormande oktoberhav och skriker
skriker så mycket man kan då hav
är så mycket tacksammare att
gömma skrik i, än
storstäder

vaktar en eld,
plockar björnbär
cyklar på cykeln med ukrainska däck till ödekyrkan
lyssnar om och om igen på tom waits- long way home

glömt bort hur man hanterar ensamhet

borlänge.

återvinning och
sönderdelade pappersbitar som
fyllde luften
snöaktigt yrande

den äldre mannen på en bar som
oräkneliga gånger gick
in och ut genom ytterdörren
i hopp att finna

ett annat varande?