04.45/ekskog.

om morgonen
skiner solen in genom smutsiga köksfönster

det är stilla,
väntan

16.45/kaja.

bergianska, v.21.

prydnadsäpple/almfrön/pion/julros/ek

piontider &
blombladsfall.

tisdag.

ihållande
duggregn,

ihållande
vemodighet

regn II.

äppelblom/snigelspår.

regn I.

bergianska, v.20.

rosenazalea/strutbräken/rosenrot/vårkörsbär

hetta, jordförbättring
hur allting slår ut, skyndsamt,
som om
sista tåget hem
avgår

vilket ögonblick som helst

äggskal.

vernissagen.

mormor & morfar.

en vecka sedan utställningen i skarpnäck öppnades.
tack alla ni som kom, kommer!
och tack till mina fina medfotografer/medutställare;
tina, sara, theresa
en ära att få dela vägg med er.

körsbärsblom.

det börjar regna blomblad
i kungsträdgården

ormbunksblad.

vissa dagar
åker man kollektivt med
jätteormbunksblad(funna på växthusets kompost)

tycker om känslan av
litenhet som infinner sig

segel.

det var på våren.
då när stranden svämmade över och smältvattnet från klinten bildade åar, djupa fåror, lämnade sanden ärrad. som en gammal mans ansikte, en sådan som levt tusen liv, bekymmersrynkor som skvallrar, inte går att dölja.
en av de dagarna, när stranden var en enda vattenrörelse, brukade vi sjösätta båtarna. lätta, små barkbåtar, täljda med morfars morakniv, vassa kanter som blev mjuka av sandpapper. en försiktig fördjupning i mitten av barkbåtarna, en träpinne som trycktes ner, ett pappersark som användes som segel.
pappersarken, där vi skrev ner alla våra önskningar. som om de skulle klara att segla på ett hav, också skulle förverkligas.

den svåraste passagen för båtarna var där smältvattenåarna mötte havet. där vattenströmmarna virvlade som kraftigast, där vågorna bröts, lätt slog omkull tunna barkbåtar. det var få av dem som klarade sig förbi, vidare ut på öppet hav. de flesta blev översköljda av saltvattnet, besegrat kantrade med upplösta papperssegel.

tunnelbana II.

gröna linjen, mot hässelby strand:

"..då kom det en massa kattungar ut från väggen.
han tog hem en,
den var helt utmärglad."

tunnelbana I.

full person, ropsten:

"i like your hair.
it´s weird."

gråsuggor.

jag tänker på gråsuggor som
rullar ihop sig till små bollar
när de blir rädda
hur de är kräftdjur som lever på land,
söker fukt under stenar,
andas med gälar

som om de glömdes kvar

när havet sjönk undan