piano/tallskog.

jag har en granne som varje morgon brukar gå ut med sitt piano i skogen.
det är inget leksakspiano utan ett normalstort piano, ett sådant som är svart och har ett lock som kan fällas ner och som upptar en stor del av vardagsrummets yta. om man trycker på en pedal på sidan av pianot fälls fyra hjul ut. de originalhjul som tidigare fanns har bytts ut mot mer robusta hjul som klarar av transport i skogsmark, över trädrötter, barr och stenar.
det är något med akustiken, säger hon, hur den går förlorad i en vanlig lägenhet. som om tonerna bara faller platt ner till golvet i samma ögonblick som de spelas, krockar mot väggarna, blir mörbultade, faller ner till golvet medvetslösa.
och vad gör man med medvetslösa toner? man kan inte göra något. annat än att sopa ihop dem till en hög och sedan tippa sopskyffelinnehållet i soppåsen i skåpet under diskhon.

lättare är, enligt grannen (som inte är speciellt road av att sopa toner) att skjuta sitt piano över ytterdörrens tröskel, nerför den grusiga backen, ta till vänster förbi det sista radhuset på gatan och sedan fortsätta rakt fram i riktning mot skogen. väl framme i tallskogen, där mossor och lavar utgör golv, trycker hon återigen på pianots pedal och hjulen vecklas in.
förvisso finns där tallstammar som toner kan studsa emot men det tar inte slut på samma sätt som i en lägenhet. även om risken för medvetslöshet alltid är överhängande kan eventuella tonfall mildras betydligt av mossan.

jag vet inte om det stämmer, det hon säger,
jag har aldrig spelat piano själv.