vekhjärta.

anna von hausswolff- old beauty/du kan nu dö

och jag sitter på badrumsgolvet och gråter. det var längesedan nu.
som jag grät.
jag gråter tyst, lutar mig mot badkarsväggen. badkarsväggen som får ersätta en plötsligt tappad ryggrad.
jag vet inte vart den tog vägen, ryggraden. ibland försvinner den. ikväll,
när jag stod och väntade på att tevattnet skulle koka upp i köket.

det behövs inte så mycket.
jag har blivit så vekhjärtad.

ett badrumsgolv. kallt.
en silverfisk som snabbt glider fram över en grön badrumsmatta.
följer den med pekfingret. runt.

det är inte för mig jag gråter.

och jag lyssnar på anna von haussvolff.
speciellt den här sången.
hennes röst skär in. skär in så det gör ont.
men ibland måste det göra ont.
ont, ont ont för att det ska göra mindre ont.