frostmönster. hur jag aldrig tröttnar. att titta ut genom igenfrostade glasrutor och få känslan av att befinna sig under vatten, hur trädens formationer påminner om förstorade tångklykor, snötäckta, stela
istället för en havsyta långt långt upp en aprikosfärgad himmel, en svagt lysande sol
videon är meningslös, men lyssna på musiken! dan berglund´s tonbruket var en av de bästa konserterna jag var på förra året. filmisk, svårplacerad musik, ömsom mörk, ömsom ljus, som
en kort flykt till havet. ett turkosstormigt hav där vågornas skum har samma färg som snön på stranden. att pulsa i snö upp till knäna. en vind som går igenom två mössor. ett enda sammanhängande vitt landskap. bara havet som hörs. annars helt