frostmönster. hur jag aldrig tröttnar.
att titta ut genom igenfrostade glasrutor och få känslan av att befinna sig
under vatten,
hur trädens formationer påminner om förstorade tångklykor,
snötäckta, stela
istället för en havsyta
långt långt upp
en aprikosfärgad himmel, en svagt lysande sol
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar