blåvalens hjärta.

jag går till affären.
det är den första promenaden utomhus sen i torsdags.
utanför willys kör bussarna i slowmotion.
jag har lock för öronen, ljudet är dämpat och det känns som jag är under vattnet och
bussarna är mindre blåvalar som ljudlöst glider förbi.
och jag undrar hur snabbt kan en blåval simma.

om kvällen läser g om blåvalar.
hur de är de största däggdjuren som någonsin funnits.
deras hjärta är lika stort som en wolksvagen bubbla och en människa är liten nog att krypa genom dess aorta.
och de simmar rätt fort. det är bara när de äter som hastigheten sänks.
och jag undrar hur en blåval uppfattar havens djup, har de plats nog,
känns det som att simma i en barnbassäng.
g läser vidare om havsdjup. hur djupt är det djupaste havsdjupet.
det finns i stilla havet, marianergraven, där havsbotten nås först vid
10 971 meter.

innan jag somnar krashlandar ett blåvalshjärta in genom sovrumstaket.
jag kan knappt andas av tyngden och det
dunkar fortfarande.
genom öppningen i taket faller snö in.

annars är natten lika tyst som under vattnet.