gränsland II.

det är höst som nästan
gränsar till vinter
vi sover skiftvis,
vakar vakna i natten

i parken lyser guldgula lövtak, lövgolv,
ilsket orangea snöröjningspinnar som
varnar om minusgrader, snöfall,
brutna ben och

sedan

gränsland I.

det är höst och mörkret börjar
omringa, sluta sig kring
mornar, eftermiddagar
alla bussresor till, från

vi rensar svamp

brickor efter brickor med
vattnigt storvuxna
trattkantareller
bortglömt växande i skogen

(där vattnet väller fram om natten, sköljer bort
det yttersta jordlagret,
lämnar rötter bara, slingrande,
längtande)

skogen, där vi gick vilse

vardag.