det är höst och mörkret börjar
omringa, sluta sig kring
mornar, eftermiddagar
alla bussresor till, från
vi rensar svamp
brickor efter brickor med
vattnigt storvuxna
trattkantareller
bortglömt växande i skogen
(där vattnet väller fram om natten, sköljer bort
det yttersta jordlagret,
lämnar rötter bara, slingrande,
längtande)
skogen, där vi gick vilse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar