det finns ett skyddsrum i källaren, i
huset där jag bor
med massiva ståldörrar som kan
vridas igen, slutas om
tänker mig ljudet när dörrarna stängs
och känslan av att inte veta
när de återigen öppnas
det är som om
tiden har stannat, där i källaren
de stillnade insekterna,
samlade i drivor, tryckta mot fönsterrutan
ett skyddsrum som ännu väntar
Det är spännande hur ett skyddsrum kan kännas så historiskt avlägset samtidigt som det säkert hade varit en trygghet för dem i krigsdrabbade länder som inte har någonstans att gömma sig för att överlevna.
SvaraRadera